I lördags somnade min faster in. Det är så overkligt. Jag har svårt att förstå, finaste faster.
Vila i frid. <3

Idag somnade min farfar in. Det var på ett sätt väntat, sedan en kort tid tillbaka har han varit dålig så jag förberedde mig hela tiden för det här. Men ändå kändes det lika tungt som andra gånger när pappa ringde mig.
Nu får farfar frid, han får träffa och vara tillsammans med älskade farmor igen. Jag har gråtit till och från efter samtalet och just nu när jag skriver så rinner tårarna fruktansvärt mycket.
Vila i frid älskade farfar. Farmor tar hand om dig återigen. <3